Den svenska drömmen
Jag var nio år gammal när vi flyttade till Tvååker. Nio år när jag kände trygghet för första gången. Från en tidigare vardag präglad av oro och rädsla, ”kommer vi få stanna i Sverige eller inte?”, kunde jag äntligen i trygghet börja skolan och den väg in i det svenska samhället som har tagit mig dit jag är idag. Men det tog mig många år innan jag förstod och kunde sätta ord på hur unikt Sverige är.
Som skolelev engagerade jag mig i elevrådet och satt så småningom i den lokala styrelsen för mitt gymnasium. Att jobba mot mobbning var en av de frågor jag kände starkast för, som berör mig än idag och är det första jag tar upp på skolbesök.
Det var på gymnasiet som jag en dag började prata med en kille från SSU, Socialdemokratiska ungdomsförbundet. Han påpekade att min inställning var likadan som deras i allt vi pratade om. Och plötsligt föll polletten ner och min politiska resa började. Plötsligt var jag gammal nog att se sambanden mellan den politik som byggt Sverige och de möjligheter jag själv hade fått.
I Kosovo kunde ett sjukdomsbesked betyda att en hel familj tvingades använda alla sina besparingar och tillgångar för att kanske kunna hjälpa den drabbade. I Sverige däremot, var både min farmor och faster sjuka till och från utan att deras sjukdom riskerade min möjlighet att fortsätta gå i skolan.
Och här står jag idag, den lilla oroliga killen från ett krigshärjat land, den första i familjen som fått en möjlighet att studera vidare, har gått och blivit riksdagsledamot i landet där alla ges samma möjligheter.
Så det är inte utan att jag känner viss stolthet, och stor ödmjukhet, när jag nu fått förtroendet att toppa riksdagslistan för Socialdemokraterna i Halland. En chans att få ge tillbaka till det land som gett mig så mycket.
Men också ett tillfälle att få fortsätta arbeta för att Sverige förblir det öppna och tillitsfulla land som det var när jag kom hit. Som ser alla människor oavsett bakgrund och tror på deras förmåga att bidra till samhället genom att erbjuda dem de bästa förutsättningarna för att växa och nå sina drömmar.
För jag kan bara konstatera att den svenska modellen ger den svenska drömmen. Alla lika, alla olika – men med samma rättigheter och skyldigheter, samma förutsättningar att inte bara sikta mot stjärnorna, utan faktiskt ta sig dit också.
Adnan Dibrani,
Riksdagsledamot (S)
Senast uppdaterad: tisdag 17 april 2018
